Do Tolkien älvor vet hur man simmar?

Jag kan bara hitta en referens till en Elf som faktiskt simmar, från Oavslutade Tales :

When Nimrodel fled from Lórien it is said that seeking for the sea she became lost in the White Mountains, until at last (by what road or pass is not told) she came to a river that reminded her of her own stream in Lórien. Her heart was lightened, and she sat by a mere, seeing the stars reflected in its dim waters, and listening to the waterfalls by which the river went again on its journey down to the sea. There she fell into a deep sleep of weariness and so long she slept that she did not come down into Belfalas until Amroth's ship had been blown out to sea, and he was lost trying to swim back to Belfalas. This legend was well known in the Dor-en-Ernil (the Land of the Prince), and no doubt the name was given in memory of it.

Unfinished Tales Part II: "The Second Age" Chapter IV: "The History of Galadriel and Celeborn"

Allmänt var Elverna i Middle Earth mycket enamored av havet, men inte på grund av någon naturlig affinitet för vatten; För dem representerade havet vägen till Elvenhome, deras paradis. Deras kärlek var främst andlig.

Det huvudsakliga undantaget är Teleri, de stora elvisiska sjömännen, som hade en mycket stark affinitet mot havet:

But the Teleri remained still in Middle-earth, for they dwelt in East Beleriand far from the sea, and they heard not the summons of Ulmo until too late; and many searched still for Elwë their lord, and without him they were unwilling to depart. But when they learned that Ingwë and Finwë and their peoples were gone, then many of the Teleri pressed on to the shores of Beleriand, and dwelt thereafter near the Mouths of Sirion, in longing for their friends that had departed; and they took Olwë, Elwë’s brother, to be their king. Long they remained by the coasts of the western sea, and Ossë and Uinen came to them and befriended them; and Ossë instructed them, sitting upon a rock near to the margin of the land, and of him they learned all manner of sea-lore and sea-music. Thus it came to be that the Teleri, who were from the beginning lovers of water, and the fairest singers of all the Elves, were after enamoured of the seas, and their songs were filled with the sound of waves upon the shore.

The Silmarillion III Quenta Silmarillion Chapter 5: "Of Eldamar and the Princes of the Eldalië"

Jag har inte hittat någon hänvisning till dem som simmar, men det verkar troligt att de gjorde det.

Även om det är fråga om en frågeställning, är det ett mycket tidigt utkast (det tidigaste i själva verket) om vad som skulle bli Silmarillionen , och halvlärdet Eärendel lär sig att simma vid Oarni (i sjömän). han tar det bra. Hans vän Voronwë (en hel Elf) är uttryckligen uppmanad att inte kunna simma:

'The Oarni give to Eärendel a wonderful shining silver coat that wets not. They love Eärendel, in Ossë's despite, and teach him the lore of boat-building and of swimming, as he plays with them about the shores of Sirion.'

[...]

Eärendel was smaller than most men but nimble-footed and a swift swimmer (but Voronwë could not swim).

History of Middle-earth II The Book of Lost Tales Part 2 Chapter 5: "The Tale of Eärendel"

Jag läste mestadels här när jag uttråkad eller när jag helt enkelt inte har något att göra (som nu). Men en sak jag har märkt är Jason Baker har härligt noggranna svar och han har säkert läst mer av HoME än jag har (jag har läst några av dem men har inte kommit till dem alla) och flera av de andra också (jag Jag har inte läst alla de oavslutade talerna, till exempel).

Det är därför jag är ganska förvånad att han saknat en hänvisning till en elva som simmade: i Skuggans återkomst; ursprunget till vem som äntligen skulle bli Isildur var en elf. Det här är inte från mina böcker men en digital kopia jag använder samtidigt på datorn (för att jag håller böcker i det relevanta biblioteket och alla mina fantasyböcker finns i ett annat rum i huset). Med det i åtanke:

'It fell from the hand of an elf as he swam across a river; and it betrayed him, for he was flying from pursuit in the old wars, and he became visible to his enemies, and the goblins slew him.' But a fish took the ring and was filled with madness, and swam upstream, leaping over rocks and up waterfalls until it cast itself on a bank and spat out the ring and died.'

För att lägga perspektiv på när detta var tänkt är detta när Gollum fortfarande var Dígol (så stavat, senare skulle Sméagol morda Déagol för ringen) som Christopher noterar som:

Old English dígol, déagol, etc. 'secret, hidden'

Men det kom efter den tid då Dígol ansågs (det slogs ut i själva skrivelsen) något avlägset goblinskt slag. Jag kan inte säga vilken version av utkastet det här är men där har du det: en annan gång föreslås en elva simmade.