För en tid sedan läste jag en novell / novella, eventuellt en del av en antologi. Lokalen var: Mänskliga rymdforskare landar på en främmande värld och upptäcker en primitiv art som är stenålder i allt utom trädgårdsodling. Denna art var i själva verket konstigt avancerad och otroligt besatt över att bry sig om sina grödor. Med tiden blir de mänskliga utforskarna alltmer oroliga, även om ingenting har utgjort något synligt hot. Minst en av människorna visar sedan att "grödorna" själva inte bara är infödda i den värld de är på, men är också intelligenta och telepatiska. och att de på en eller annan sätt kom till denna värld för länge sedan och enslavade de framväxande känsliga infödingarna för att ta hand om dem.
Denna uppenbarelse skapar en panik bland människorna, som börjar kämpa med varandra om hur man löser det. Flera bestämmer att de borde skicka en signal till jorden för att hålla sig borta och förstöra sitt skepp för att förhindra att växterna någonsin lämnar den världen. Men åtminstone en människa succumbs till plantans dominans och flyr med skeppet hem för att "varna jorden" och inser aldrig att deras eget primitiva "kamp eller flyg" svar hade blivit kapat av växterna, för att lura dem att bära frön hem till jord för kolonisering.
Joe L. har naglat det i en kommentar. Berättelsen är Isaac Asimovs novell "Varje en explorer" .
I den historien hittar ett litet besättning av rymdfärda människor en planet där den lokala humanoida befolkningen verkar allmänt fredlig och primitiv, men försvarar aggressivt en viss spannmålsväxt som de växer i stora mängder. Spacefararna spekulerar på att humanoiderna har en primitiv religion där de behandlar dessa växter på ett heligt sätt.
Eventuellt inser de dock att växten telepatiskt försvårar humanoiderna för att ta hand om växterna. När de lämnar planeten upptäcker de i rymdskeppet att växterna har sinne kontrollerat även dem. De verkar ha blivit en lycklig flykt från planeten, och försöker varna jorden. Men som den sista vridningen avslöjs det att de bär växtens sporer med dem till jorden.
Smith laughed. “You know, you’re completely off base. If those plants really had us under control, why would they let us get away to warn the others?”
Chouns paused. “I don’t know.”
Smith’s good humor was restored. He said, “For a minute you had me going, I don’t mind telling you.”
Chouns rubbed his skull violently. Why were they let go? And for that matter, why did he feel this horrible urgency to warn Earth about a matter with which Earthmen would not come into contact for millennia perhaps?
He thought desperately and something came glimmering. He fumbled for it, but it drifted away. For a moment he thought desperately that it was as though the thought had been pushed away: but then that feeling, too, left.
He knew only that the ship had to remain at full thrust, that they had to hurry.
Läs andra frågor om taggar story-identification alien-invasion aliens telepathy Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna