Var Gollum ondskan?

Navigera dina svar
11

Några av frågor jag har läsa här har nyligen diskuterat Gollum, hans beteende, arten av Gollum / Smeagol-dynamiken, och hans sätt att uttrycka bland annat. Men även om många av dessa frågor och svar ligger nära att hantera frågan om Gollums personliga natur, adresserar ingen direkt det.

Och så måste jag ställa frågan själv.

Enligt Tolkien Hobbit , Ringenes Herre , hans bokstäver eller andra källor du kan hitta - var Gollum / Smeagol ondska, antingen i sig, eller efter någon punkt i sitt liv? Eller var han helt enkelt svag och därför lätt skadad av Ringen, men inte riktigt ondskan?

Jag vet att Tolkien tog upp denna fråga och uttryckte specifikt att Gollum hade en chans till inlösen. Den här chansen kom strax innan han ledde Sam och Frodo till Shelobs lair. För dem som inte kommer ihåg sov Frodo, huvudet i Sams varv; Gollum hade vandrat ensam någon gång tidigare. Gollum återvänder, ser de två hobbiterna sover och hans uttryck förändras drastiskt. Hans ögon förlorar sin hotande glans, hans ansikte mjukas och han övervinnas med känslor. Han sträcker sig försiktigt och kärleksfullt slår Frodo knä. Frodo mumlar i sömnen, och Sam jerks vaken och grovt skäller Gollum och anklagar honom för något okänt misstag.

Obs! All tonvikt i följande citat är min. Tolkien verkar också använda ordet "menande" i sin ursprungliga mening - billig, självisk, eländig - snarare än den mer vanliga förnuftet av en obehagligt fientlig person.

If [Sam] had understood better what was going on between Frodo and Gollum, things might have turned out differently in the end. For me perhaps the most tragic moment in the Tale comes in II 323 ff. when Sam fails to note the complete change in Gollum's tone and aspect. 'Nothing, nothing', said Gollum softly. 'Nice master!'. His repentance is blighted and all Frodo's pity is (in a sense) wasted. Shelob's lair became inevitable.

This is due of course to the 'logic of the story'. Sam could hardly have acted differently. (He did reach the point of pity at last (III 221-222) but for the good of Gollum too late.) If he had, what could then have happened?

...I think that an effect of his partial regeneration by love [of Frodo] would have been a clearer vision when he claimed the Ring. He would have perceived the evil of Sauron, and suddenly realized that he could not use the Ring and had not the strength or stature to keep it in Sauron's despite: the only way to keep it and hurt Sauron was to destroy it and himself together – and in a flash he may have seen that this would also be the greatest service to Frodo.

The Letters of J.R.R. Tolkien 246: To Mrs. Eileen Elgar (Draft). September 1963

Och:

[Gollum's] marvelous courage and endurance, as great as Frodo and Sam's or greater, being devoted to evil was portentous, but not honourable. I am afraid, whatever our beliefs, we have to face the fact that there are persons who yield to temptation, reject their chances of nobility or salvation, and appear to be 'damnable'...

The domination of the Ring was much too strong for the mean soul of Sméagol. But he would have never had to endure it if he had not become a mean son of a thief before it crossed his path. Need it ever have crossed his path? Need anything dangerous ever cross any of our paths? A kind of answer [could] be found in trying to imagine Gollum overcoming temptation. The story would have been quite different! By temporizing, not fixing the still not wholly corrupt Sméagol-will towards good in the debate in the slag hole, he weakened himself for the final chance when dawning love of Frodo was too easily withered by the jealousy of Sam before Shelob's lair. After that he was lost.

The Letters of J.R.R. Tolkien 181: To Michael Straight (Draft). January or February 1956

Tolkiens uttalanden i dessa bokstäver kommer nära att säga att Gollum är ont, men gör det aldrig riktigt. Faktum är att de säger att han inte är helt skadad. Den enda plats där han använder ordet "ondskan" i det andra citatet beskriver inte Gollum själv som ondskan, det säger helt enkelt att hans "mod och uthållighet" var "ägnat åt ondska"; senare säger han att vissa människor, inklusive Gollum " visas för att vara" fördömliga "." Utseende är fördömande är inte riktigt samma sak som är fördömande.

De passager som jag citerade i längden innebär också två saker, båda som härrör från påståendet att Gollum hade en chans till inlösen:

  • Inlösen var nödvändig , så han var ond eller något nära det.
  • Inlösen var möjligt , så han kanske inte har varit inneboende ondskan.

    • Har Tolkien sagt något annat om detta problem?

        
    uppsättning Wad Cheber 23.05.2015 01:04

    1 svar

    11

    Tolkien kallar aldrig direkt Gollum "ondska"; han var lite cagey på den punkten, som du kan förvänta dig av en gudfruktig man. När det gäller Tolkien hör den ultimata domen av "gott" eller "ont" inte med honom utan med Gud. Men läser hans skrifter om ämnet är det svårt att försvara den position som Tolkien tyckte Gollum var, i någon verklig mening, "bra"; från brev 181, till exempel:

    Into the ultimate judgement upon Gollum I would not care to enquire. This would be to investigate 'Goddes privitee'1, as the Medievals said. Gollum was pitiable, but he ended in persistent wickedness, and the fact that this worked good was no credit to him. His marvellous courage and endurance, as great as Frodo and Sam's or greater, being devoted to evil was portentous, but not honourable. I am afraid, whatever our beliefs, we have to face the fact that there are persons who yield to temptation, reject their chances of nobility or salvation, and appear to be 'damnable'. Their 'damnability' is not measurable in the terms of the macrocosm (where it may work good). But we who are all 'in the same boat' must not usurp the Judge. The domination of the Ring was much too strong for the mean soul of Sméagol. But he would have never had to endure it if he had not become a mean son of thief before it crossed his path.

    The Letters of J.R.R. Tolkien 181: To Michael Straight (Draft). January or February 1956

    Kontexten att säga att Gollum var en "medeltons tjuv" utvidgas i Letter 214:

    [Earlier sections of the letter are required for context, but are too long to quote in a concise answer; suffice to say that Hobbit birthdays involve giving gifts as well as receiving them]

    A trace of this can be seen in the account of Sméagol and Déagol – modified by the individual characters of these rather miserable specimens. Déagol, evidently a relative (as no doubt all the members of the small community were), had already given his customary present to Sméagol, although they probably set out on their expedition v. early in the morning. Being a mean little soul he grudged it. Sméagol, being meaner and greedier, tried to use the 'birthday' as an excuse for an act of tyranny. 'Because I wants it' was his frank statement of his chief claim. But he also implied that D's gift was a poor and insufficient token: hence D's retort that on the contrary it was more than he could afford.

    The Letters of J.R.R. Tolkien 214: To A. C. Nunn (Draft). 1958/1959

    Och i en fotnot på brevet:

    There is no mention of Sméagol's presents. I imagine that he was an orphan; and do not suppose that he gave any present on his birthday, save (grudgingly) the tribute to his 'grandmother'. Fish probably. One of the reasons, maybe, for the expedition. It would have been just like Sméagol to give fish, actually caught by Déagol!

    The Letters of J.R.R. Tolkien 214: To A. C. Nunn (Draft). 1958/1959

    Gollum var otvivelaktigt obehagligt, tvekade jag att ringa honom onda; Jag skulle hellre säga att han i sista hand var självintresserad, och hans egenintresse drev honom för att göra onda saker.

    1 Denna fras betyder något i linje med "Guds sinne". Betydelsen av hela meningen bör vara uppenbar

        
    svaret ges 23.05.2015 01:56

    Läs andra frågor om taggar Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna

    Vilka alternativ finns för att byta ut eller uppgradera värmeväxlare? Grön salladsvatten?