Tolkien skriver att Middle Earth är i huvudsak vår jord, i ett fiktivt förflutet:
I have, I suppose, constructed an imaginary time, but kept my feet on my own mother-earth for place. I prefer that to the contemporary mode of seeking my own remote globes in 'space'. However curious, they are alien, and not lovable with the love of blood-kin. [...] Many reviewers seem to assume that Middle-earth is another planet!
(Letters of J.R.R. Tolkien, brev nr 211 (ett mycket bra brev))
Många av ME-stjärnorna är också referenser till riktiga stjärnor. Naturligtvis ändras Arda radikalt efter den första åldern. Innan dess var Aman och Middle Earth två kontinenter på en platt (!) Arda, omgiven av solen (Anar) och månen (Rana). Då böjde Illúvatar ner jordens hörn (eller något) och gjorde Arda runt. Och efter fallmenorfallet tog Illúvatar bort Aman från Arda och bytte kontinenter och oceaner.
Så, för att svara på din fråga: tredje ålder (och senare) Arda är praktiskt taget identisk med jord (astronomiskt), och första ålder verkar på något sätt vara platt och annorlunda. (Ja, jag vet, det är konstigt)
Som referens: Detta svar på minen innehåller en karta över Arda "efter gudarnas krig" (första ålder)
EDIT: här är "förändring av världen" bit från Akallabêth:
Then Manwe upon the Mountain called upon Illúvatar, and for that time the Valar laid down their government of Arda. But Illúvatar showed forth his power, and he changed the fashion of the world; and a great chasm opened in the sea between Númenor and the Deathless Lands, and the waters flowed down into it, and the noise and smoke of the cataracts went up to heaven, and the world was shaken. [...]
But the land of Aman and Eressea of the Eldar were taken away and removed beyond the reach of Men for ever. [...]
For Illúvatar cast back the Great Seas west of Middle-earth, and the Empty Lands east of it, and new lands and new seas were made; and the world was diminished, for Valinor and Eressea were taken from it into the realm of hidden things.
Och här är lite från "av solen och månen och gömningen av Valinor" (Silmarillion):
But the Flower and the Fruit [of the now dead Two Trees] Yavanna gave to Aule, and Manwe hallowed them, and Aule and his people made vessels to hold them and preserve their radiance: as is said in the Narsilion, the Song of the Sun and the Moon. These vessels the Valar gave to Varda, that they might become lamps of heaven, outshining the ancient stars, being nearer to Arda; and she gave them power to traverse the lower regions of Ilmen, and set them to voyage upon appointed courses above the girdle of the Earth from the West unto the East and to return.
Och att visa att natthimlen verkligen var densamma som vår: I "Of the Elves 'Coming och Melkor's Captivity" gör Varda stjärnorna (och planeterna, alla beskrivs som stjärnor här):
[...] and therewith she made new stars and brighter against the coming of the First-born; wherefore she whose name out of the deeps of time and the labours of Eä was Tintalle, the Kindler, was called after by the Elves Elentári, Queen of the Stars. Carnil and Luinil [lit. red and blue (stars?)], Nenar and Lumbar, Alcarinque and Elemmire she wrought in that time
Det var planeterna
and many other of the ancient stars she gathered together and set as signs in the heavens of Arda: Wilwarin, Telumendil, Soronúme, and Arríma; and Menelmacar with his shining belt, that forebodes the Last Battle that shall be at the end of days. And high in the north as a challenge to Melkor she set the crown of seven mighty stars to swing, Valacirca, the Sickle of the Valar and sign of doom.
(Denna segel finns också i LotR, kapitel "Strider"):
The Sickle* was swinging bright above the shoulders of Bree-hill.
och fotnoten:
*The Hobbits' name for the Plough or Great Bear
Mer på planeterna:
Det finns några anteckningar på Stjärnnamn i slutet av "Morgoth's Ring":
In the second, all but final, draft my father is seen in the act of devising the names of the constellations, with various experimental forms before those that appear in the final text were reached; but he set down the names of the stars without hesitation, thus: *Karnil, Luinil, Nénarm Lumbar, Alkarinque, Elemmire. Above Karnil he wrote 'M', above Lumbar 'S', above Alkarinque 'Jup', and above Elemmire again 'M'. No letter stands above Luinil, but above Nénar there is an 'N' which was struck out.
Now if Alkarinque is Jupiter, then a great red star named Karnil and marked with an 'M' must be Mars - which in turn leads to the identification of Lumbar ('S') with Saturn, and Ellemire ('M') with Mercury. [...]
Han är osäker på identiteterna Luinil och Nénar. De verkade vara Neptun och Uranus, men det passar inte in med texten "nya stjärnor och ljusare mot det förstföddes ankomst"
Så vi vet:
- Carnil är Mars
- Luinil är inte bestämd, "Luin" är blå, så folk antar att det kan vara Neptun eller Orion (en konstellation)
- Nénar är inte heller bestämd, kanske Uranus
- Lumbar är antagligen Saturnus
- Alcarinque är Jupiter
- Elemmire är kvicksilver