Story om en man och en främling som utforskar en främmande värld

Jag tror att historien ägde rum på Mars, och det hade en känsla som Eric Frank Russell eller någon liknande. Historien börjar med mannen som rapporterar om sin återkomst till basen för att förklara det äventyr han bara gick igenom. Han hade träffat en främling, beskriven som att se något som en struts, och de två hade gått på äventyr och sett många andra utomjordiska liv.

Några av de utlänningar de mötte:

Det var en serie pyramider som började små och blev större och större, var och en med spetsen sprängde igenom. I slutet av linjen var en stor varelse som satte sig på marken och rörde sig inte, men kom ibland i munnen och drog ut en tegelsten och byggde långsamt en pyramid runt sig själv. Huvudpersonen inser att varelsen är en kiselbaserad livsform, så dess andningsavfall (istället för att vara koldioxid, en gas) är kiseldioxid (en fast substans).

De ser också en serie humanoida varelser som är upptagna att bygga och gräva och göra någon form av konstruktion, till synes med någon form av bikupunktion, som alla arbetar runt ett glödande grönt objekt. Mannen och strutsen stjäl föremålet (som huvudpersonen visar i slutet för att bevisa sin historia). När de har gjort det, kommer de hive-liknande utomjordingarna till dem, och både mannen och strutsen piska ut vapen av något slag och försvara sig.

Jag tror att de träffade fler utomjordingar, men jag kommer inte ihåg mer detaljer om dem. Männen och utlänningen lär i början varandra varandra några ord i varandras språk. Strutsarna skulle sedan kommentera de livsformer de möttes som "ena två ja, två två fyra nej". Huvudmannen insåg att strutsanden skulle säga att det skulle betyda någon gång som "Ja, det är livet, men det är inte livet som vi."

I slutet säger överste eller vad som helst som intervjuar huvudpersonen något om den stackars mannen som fastnar med en idiotisk infödd. Protagonisten håller inte med och förklarar att han hade funderat på att strutsen var en utforskare som han själv, och hade aldrig sett några av dessa varelser tidigare, men ändå kunde han snabbt avleda sin natur och fortfarande kommunicera det med en annan utomjording, att strutsen var tydligt lysande.