Jag har hört talas om samtidiga offsetinstrumentmetoder (SOIA), speciella förfaranden för banor som är åtskilda särskilt nära varandra. Hur exakt fungerar de? Vilka krav ställs på att en flygplats ska vara berättigad till förfarandet? Vilka speciella krav finns det för piloter som flyger tillvägagångssättet?
SOIA (samtidiga offsetinstrumenttillvägagångssätt) tillåter flygplatser med parallella banor som är 750 till 3000 meter från varandra för att genomföra (nästan) samtidiga tillvägagångssätt för de två banorna. På en flygplats använder en landningsbanan ILS PRM-metoden, medan den andra landningsbanan använder ett offset LDA PRM-tillvägagångssätt (med glideslope). SOIA avser LDA PRM-tillvägagångssättet, där ett annat flygplan flyger ILS PRM-tillvägagångssättet framöver. PRM står för Precision Runway Monitor, vilket är ett höguppdaterat radarsystem som möjliggör "ekvivalent" säkerhet med minskade marginaler.
För ett PRM-tillvägagångssätt utförs måste det finnas två frekvenser per bana:
Orsaken till frekvensen "monitor" är bara om primärfrekvensen är blockerad och brytningsinstruktioner måste tillhandahållas. Tornregulatorn kommer att kommunicera med flygplan i båda frekvenserna, både i normala PRM-operationer och när man tillhandahåller breakout-instruktioner.
Det finns också en "monitor" -regulator som säkerställer att de två flygplanen aldrig blir farligt nära varandra - om en sådan situation uppstår överstyrer kontrollenheten tornstyrenheten på båda frekvenserna för att möjliggöra omedelbara brytningsanvisningar att vara ges.
Av de två apporachesna är de mer intressanta av de två det kompenserade LDA PRM-tillvägagångssättet. I LDA PRM-tillvägagångssättet flyger flygplan en tillvägagångssätt som är 2,5 till 3 grader förskjuten från banbanan, efter glidlöpningen tills MAP (den här kursen inte uppfyller banans tröskelvärde), vid vilken tidpunkt piloten ska gå visuellt till landningsbanan.
MAP på ett LDA PRM-tillvägagångssätt ligger 3000 meter från ILS-tillvägagångssättet, vilket innebär att flygplan måste manövrera mot den utsträckta banans mittlinje för att vara stabil vid 500 fot - desto mindre avstånd mellan de två banorna, desto mer flygplan kommer måste vända. Det innebär att det är mindre lämpligt för större flygplan, på grund av manövreringen krävs vid högre hastigheter (än andra flygplan), även om de flesta SOIA-tillvägagångssätt är utformade för större flygplan också. Innan du når MAP måste piloten ha:
Detta innebär att flygplanet på ILS PRM-tillvägagångssättet ska ligga framför det andra flygplanet. För att tillåta tid för visuell kontakt ska flygplan vara klart för moln före MAP, vilket beaktas när man bestämmer om det minsta molntak som tillåts för tillvägagångssättet.
NTZ (Ingen Transgressionszon) är ett område på 2000 fot bredvid de två tillvägagångssätten vilka flygplan inte får komma in när som helst. ATC ger omedelbart utbrottsinstruktioner till båda flygplanen om ett flygplan bryter mot NTZ, eftersom det skulle vara mycket liten horisontell separation mellan de två flygplanen. [FAA AIM] [3] säger att:
In the unlikely event that an aircraft "blunders" off its course and makes a worst case turn of 30 degrees toward the adjacent final approach course, closing speeds of 135 feet per second could occur that constitute the need for quick reaction.
Särskilda träningskrav varierar från land till land. I USA är SOIA: s specialutbildningskrav:
Ett exempel på ett SOIA-tillvägagångssätt är SFO-banan 28R LDA PRM-tillvägagångssätt:
Läs andra frågor om taggar instrument-flight-rules runways approach iaps Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna