Om Cooper och Murphys återförening i Interstellar

6

Jag älskade Interstellar, men jag tyckte det var konstigt att för en film som verkade basera ett stort känslomässigt ackord på Coopers förhållande till Murph att:

When they are reunited, it was so brief and there was no mention of Tom or any real interest in his future generations.

Finns det någon rimlig förklaring till denna uppfattade skillnad mellan detta något unusal möte och teman om farlig vård som förekommer i resten av filmen? Har Nolan eller någon någonsin förklarat tankar bakom detta?

    
uppsättning Jonnny 21.06.2015 05:42

1 svar

8

Även om det inte är omedelbart uppenbart i filmen, visar skriptet och novellering att flera veckor har gått mellan Coop och vaknar upp och hans dotter kommer på stationen. Under den perioden har han haft mer än tillräckligt med tid för att lära sig om sin sons liv och prestationer genom att prata med Toms son (hans sonson) och andra släktingar.

He wasn’t altogether sure what brought him there. Only a few days ago — his time — he had been doing his level best to return to Earth and never see space — or a spaceship — ever again. Now — well, now he wasn’t sure what he was supposed to do. That plan A had happened — that he had been able to help, and that Murph had managed to go from data to… this, was more than gratifying. It was more than he could ask. But there was a downside to being a hundred and twenty-four. He would never see Tom again. His son had passed almost two decades ago, and his son Coop — Cooper’s grandson — was biologically old enough to be his father. Almost everyone he knew was dead — except Murph.

När Murph äntligen uppträder är det uppenbarligen tillräckligt att veta att hon förlåter honom, att hon inte tog sin antipati mot graven och att hon har mognat tillräckligt för att förstå det offer han gjorde. Hon (nu en gammal dam) skickar honom bort för att leva sitt eget liv.

“And everyone,” she continued, “once a child, wants to look into their dad’s eyes and know he saw. But usually, by then, the father is gone.” She gripped his hand a little tighter. “Nobody believed me, but I knew you’d come back.” “How?” Cooper asked. “Because my dad promised me,” she replied. Cooper felt tears rolling down his face. “I’m here now,” he said, seeing again how feeble, how tiny she looked. “I’m here for you Murph.” But Murph shook her head. “No parent should ever have to watch their child die,” she said. “My kids are here for me now. Go.”

    
svaret ges 21.06.2015 15:19