Jag minns en mycket kort roman jag läste när jag var i klassen för 10 år sedan (2005ish). Historien var i grunden en man som hittade (eller köpte?) En jacka, och varje dag när han satte handen i jackan hittar han mer och mer pengar, men samtidigt på nyheterna ser han att människor dör och deras döden är knuten till hur mycket pengar han får (jag kommer ihåg att en gammal kvinna dör, om det kan vara någon hjälp).
I slutet är jag ganska säker på att han försöker brinna jackan, men det är för sent och det händer något men jag kommer inte ihåg vad.
Jag är sörre om det är lite förvirrad, jag var ganska ung och minns inte alla detaljer.
En sak, det var på franska när jag först läste det.
Jag skulle verkligen älska att hitta den, om du har någon fråga så kommer jag vara väldigt glad att försöka hjälpa
Kom nu ihåg att min franska är hemsk . Så förlåt de (eventuellt) obekväma översättningarna jag håller på att ge. Men kan detta vara "Le Veston Ensorcelé" eller "The Enchanted Blazer"?
Par habitude je ne mets rien dans la poche droite de mon veston, mes papiers je les place dans la poche gauche. Ce qui explique pourquoi ce n’est que deux heures plus tard, au bureau, en glissant par hasard ma main dans la poche droite, que je m’aperçus qu’il y avait un papier dedans. Peut–être la note au tailleur ? Non. C’était un billet de dix mille lires.
eller
I usually do not put anything in the right pocket of my jacket; my papers I place in the left pocket. Which is why it is not until two hours later, in the office, slipping by chance my hand in the right pocket, I realized that there was a paper within. Perhaps the note to the tailor? No. It was a ten thousand lire note.
Blazerens ägare inser att källan till pengarna alltid är andras olycka.
Je savais que chaque fois que je soutirais l’argent de mon veston, il se produisait dans le monde quelque chose d’abject et de douloureux. Mais c’était toujours une concordance vague, n’était pas étayée par des preuves logiques. En attendant, à chacun de mes encaissements, ma conscience se dégradait, devenait de plus en plus vile. Et le tailleur ? Je lui téléphonai pour demander sa note mais personne ne répondait. Via Ferrara on me dit qu’il avait émigré, il était à l’étranger, on ne savait pas où. Tout conspirait pour me démontrer que, sans le savoir, j’avais fait un pacte avec le démon.
Vilket är att säga:
I knew that every time I took money from my jacket, there occurred in the world something nefarious and painful. But it was always a vague agreement, was not supported by logical proofs. Meanwhile, with each of my receipts [of money], my conscience was deteriorating, was more vile. And the tailor? I phoned him to ask his note but no one answered. Via Ferrara told me that he had emigrated, he was abroad, no one knew where. Everything conspired to show me that, without knowing it, I had made a pact with the daemon.
Där är en äldre kvinna (en sexagenär), och huvudpersonen gör försök att bränna jackan.
Mais à la dernière lueur des flammes, derrière moi — à deux ou trois mètres aurait-on dit —, une voix humaine retentit : « Trop tard, trop tard ! » Terrorisé je me retournai d'un mouvement brusque comme si un serpent m'avait piqué. Mais il n'y avait personne en vue. J'explorai tout alentour sautant d'une roche à l'autre, pour débusquer le maudit qui me jouait ce tour. Rien. Il n'y avait que des pierres.
Det är:
But at the last light of the flames behind me - two or three meters you might say - a human voice rang out: "Too late, too late!" Terrified, I turned suddenly as if a snake had bitten me. But there was no one in sight. I surveyed the area around me, jumping from one rock to another to flush out the cursed one playing a game with me. Nothing. There were only stones.
Läs andra frågor om taggar story-identification Kärlek och kompatibilitet Skor Gear 12 Stjärntecken Grunderna