Ja

Det här skämtets rötter är mycket gamla, och det har varit knutet till en rad olika clowner sedan starten.

Som noterat här :

That's a famous story, sometimes told as a joke, often related as fact. It's really your archetypal "sad clown" story, and indeed exactly the same tale has been told of other clowns, most notably the Swiss clown Grock (Charles Wettach, 1880-1959).

Här är en version som föregår Watchmen , berättade för komikern Joseph Grimaldi :

It is said of Grimaldi that he felt his work so keenly that as soon as his performance was over, he retired to a corner and wept profusely. Here was a man of tender heart and generous impulses.

There is a story about him which has been handed down by many generations of clowns. It goes on to say that once Grimaldi became very ill and despondent. He went to consult a great London specialist. The great man looked him over and then remarked:

"Go to see Grimaldi, and laugh yourself well."

The clown looked at him sadly and replied:

"I am Grimaldi."

En annan version fick höra om clownen Grock :

A story you may or may not have heard relates how, in the mid 1930s or thereabouts, a prematurely old-looking man asked his chauffeur to drive him to the consulting rooms of Charles Prelot, Academician, doyen of French psychologists and you name it, who'd set up his trading pad in a small palace behind the Quai d'Orsay. After half-an-hour of the usual rigmarole, it emerged that the worried patient was very rich, acutely depressed, and given to bouts with bottles of green stuff that smelt of aniseed balls. He remained somewhat vague about where his bread came from.

The face of the great savant lit up. He saw both the problem and the remedy before you could say two thousand francs.

"What you need," he said, "is a change. Go out and enjoy yourself. Spend a little money. Start tonight. Buy a ticket to the Olympia. Laugh with Grock for he is, you must admit, the greatest clown in France, if not the whole world.

The patient shook his head. "Impossible," he said. How was that?

"Because," said the man sighing deeply, "I am Grock."

En gammal version finns i dikten " Reir Llorando "eller" Skratta gråt "på Juan de Dios Peza . Det börjar:

Una vez, ante un médico famoso, llegóse un hombre de mirar sombrío: «Sufro le dijo, un mal tan espantoso como esta palidez del rostro mío.»

eller

Once, before a famous doctor, there arrived a man of somber demeanor. "I suffer, I tell you, an evil as frightening as the pallor of my face."

Och mannen svarar:

¿Y a mí, me hará reír?

¡Ah!, sí, os lo juro, él sí y nadie más que él; mas... ¿qué os inquieta?

Así dijo el enfermo no me curo; ¡Yo soy Garrik!... Cambiadme la receta.

På engelska:

And me, he will make me laugh?

"Ah, yes, I swear to to you, he will, and no one other than he, but...what bothers you?"

The patient said, I will not recover thus: I am Garrick! Change my prescription.

Sedan den här dikten finns här var skämt redan minst 100 år när Alan Moore använde det.

Det finns även en version som refererar till en icke-specifik" clown "från tre år före Watchmen publicerades.

The disturbed man blurted out, "But Doctor, I am the clown!"

Each of us, even the clown, is subject to periods of depression and blues.

Det här klargör också att även innan Watchmen var kontextet vanligtvis mindre humoristiskt och mer filosofiskt. Så ingen snara trummor.

Det är värt att notera att ordet Pagliacci översätter till " clowner "och kan därmed stå för en generisk clown.

Det är också mycket sannolikt en hänvisning (direkt eller indirekt) till operaen Pagliacci . Särskilt ämnet Smokey Robinson och Miracles "" Tears of a Clown " är ganska apropos och kan ha fungerat som en inspiration:

Just like Pagliacci did

I try to keep my sadness hid

Smiling in the public eye

But in my lonely room I cry

Dettaspeglasidenursprungligaoperaen.CaniospelarrollensomPagliaccio,eller"Clown", en clown i en cirkus. Han har upptäckt att hans fru är med en annan man, och är "förkrossad av sorg". I översättning :

CANIO:

Perform the play! While I am racked with grief,

not knowing what I say or what I do!

And yet...I must...ah, force myself to do it!

Bah! You are not a man!

You are Pagliaccio!

Put on the costume, the powder and the paint:

the people pay and want to laugh.

And if Harlequin steals your Columbine,

laugh, Pagliaccio, and all will applaud you!

Change all your tears and anguish into clowning:

and into a grimace your sobbing and your pain...

Laugh, Pagliaccio, at your shattered love!

Laugh at the sorrow that has rent your heart!

(Grief-stricken, he goes out through the curtain.)

Från detta har Pagliaccio (eller liknande Pagliacci) blivit något av ett kulturellt ställe för den tråkiga clownen, den utövande som gråter på insidan medan andra skrattar. Som sådan är hans ett uppenbart namn för att associera sig med Grimaldi "skämt".

Ja.

Det har blivit berättat om George Fox , "American Grimaldi" - som tyvärr slutade sina dagar i en asyl, som långsamt har förgiftats under åren av de höga blynivåerna i hans greasepaint.

Som sagt här :

One such story was told of George L. Fox, one of the great mimes and pantomimists. It was said that he went to a doctor to try to rid himself of a persistent case of depression. After an examination which disclosed nothing organically wrong, the doctor advised his patient to go and laugh at George Fox. The patient sadly answered, "I am George Fox."

"Bra skämt. Alla skrattar. Rulla på snurtrumma. Gardiner." är lagrad med ironi, för historien här är inte egentligen ett skämt , men en liknelse. Att vrida ett välkänt skämt i en liknelse som berättar läsaren mer om Komediens karaktär är bara ett exempel på varför Watchmen är så otroligt välskriven.

Du ser, de tråkiga clownhistorierna som återges av Obie är skämt, för som alla goda skämt innehåller de en logisk blandning och slutar på en stark punchline. Doktor berättar för en man att se en clown-man är en clown. Dessa skämt, som i stor utsträckning beror på hur de skrivs, skulle få ett skratt av människor i den verkliga världen - och du kan säga att de är alla skämt, för så länge du inte ändrar mekanismen / grunden för skämtet, kan förändra mycket av innehållet och ändå sluta med en rolig punchline. Till exempel:

A lonely man sits on a bench by a river, looking wistfully out at the water.

"Whats wrong with you?" says another man passing by. "I can't find love, no matter how hard I try." says the man. "Ridiculous!" scoffs the passer-by, as if by reflex. "Here, take these 2 gold coins and spend the night at the brothel down the road—that'll sort you out". "No good..." says the man on the bench. "I've been running that brothel for 14 years."

Samma sak gäller en kvinna som ständigt oroar sig för sin framtid, vem är också en förmögenhetskare, eller vad som helst mentala / servicekombination du kan tänka på. Dessa är alla i samma skämt. Men ingen av dem skulle passa in som ersättare för historien i The Watchmen eftersom här finns en subtil skillnad. Pagliacci är inte bara ledsen - han är apatisk till livet själv:

Man goes to doctor. Says he's depressed. Says life seems harsh and cruel. Says he feels all alone in a threatening world where what lies ahead is vague and uncertain. Doctor says, "Treatment is simple. Great clown Pagliacci is in town tonight. Go and see him. That should pick you up." Man bursts into tears. Says, "But doctor...I am Pagliacci."

Det här är en historia om en man som ser livet för vad det är - hård och grym - som betonas av den åtgärden i panelerna. Läkaren berättar att han ska gå och se en clown, för även om det inte ger någon lösning på hans underliggande tillstånd, kommer det att ge en distraktion från hårdhet / grusomhet av verkligheten. Men denna idé är inte till nytta för Pagliacci, för att han inte kan distraheras som de andra med humor. Han är distraktionen.

Och allt detta knyter sig till Komediens karaktär, vilket är vad Rorschach försöker berätta för oss med denna historia. Han kämpar för rättvisa eftersom han inte kunde distraheras som alla andra. Det är hans orsak till att vara en superhjälte. Om du nu läser de två första panelerna mot skämtet, borde det vara mycket tydligare vad Rorschach försöker säga, och varför det här är inte bara ett skämt.