Novel: person duplicerad, triskadecimal (bas 13) dator

7

Minns inte mycket om detta. Sannolikt läser det direkt från bibliotekets science fiction-hylla, i slutet av 80-talet. En person var på något sätt duplicerad, tror jag; varje dubbelarbete var annorlunda. En av dubbletterna var en konstnär; en annan var ingenjör.

Ingenjören förhörde en dator och upptäckte att datorns kapacitet gavs i trits , dvs triskadecimala enheter. Jag tror att han trodde själv hur mycket han skulle hata att lära sig aritmetik i bas 13.

Något om stilen får mig nu att tro att författaren kunde ha varit A. E. Van Vogt.

EDIT : Linjen jag trodde jag kom ihåg kom egentligen från Childhood's End av Arthur C. Clarke:

I'd hate to do arithmetic, George thought to himself, in a system based on fourteen.

Den här boken jag letar efter har definitivt en bas 13-dator, men det var nog ingen linje om att lära sig aritmetik i den.

    
uppsättning Ross Presser 15.06.2016 08:11

1 svar

6

Det här kan vara Triune Man av Richard A. Lupoff (1976). På s. 55 på google böcker finns det en hänvisning till "trits" som motsvarigheten till "bitar" i ett triskadecimalt bassystem:

"My memory is hierarchic," the response came after a pause. "Prime storage access time is point-oh-oh-one picosecond. Prime capacity thirteen trillion trits—"

"Hold it!" Auburn interrupted. "Trits? What are trits?"

"Triskidecimal storage units, each subject to values ranging from zero through twelve."

Auburn actually laughed. Thirteen-base numbering! What kind of strange creatures had designed that system! But if it worked, it worked.

Som beskrivs i Kirkus-översynen här verkar pryget involvera en karaktär med "flera själv" som låter som att det kan matcha din beskrivning av att en person är "duplicerad":

Split-identity story of a gentle middle-aged cartoonist, creator of intrepid Diamond Sutro, unaccountably locked in the same body as an American Nazi leader. There's a third self unknown to the others, and a still more buried remnant awaiting its own moment. The action spins between a posh Earthside funny farm, a robot supercivilization to which the multiple selves are summoned to save the universe, and the Diamond Sutro cartoon plot's increasing encroachments on outside realities--with additional disturbing (and not awfully well-managed) WW II flashbacks. The denouement is brought off with confidence though in several shades of purple. A superior and stimulating effort.

    
svaret ges 15.06.2016 21:27