Efterhålning är ett eländigt sätt att tillbringa en vintervandring. Uttrycket hänvisar till exakt vad du kan tänka dig: ett staketets vertikala stup i jorden - ett smalt, rakt och djupt införande i jorden (eller i snö, i vårt scenario). Denna metafor efter hålet spelar ofta ut när en vintervandrare kliver på vad han först tror är hårdpackad snö - hans ben skapar och omedelbart upptar ett efterhål i snön. Och en gång fångad i djup snö, är han i för en ganska upprörande vandring tills han hittar andra förhållanden.
När en vintervandrare har börjat efterhålning är det enda sättet att göra framåt (eller bakåt) framsteg att dra varje halvt begravda ben rakt upp ur snön innan du tar ditt nästa steg. Det tar enormt mycket energi och förkortar steget ganska mycket. Om du sjunker väldigt djupt, till exempel helt upp till höften, är det bara en verklig syssla att extrahera benet från hålet. En vandrare som har tvingats tillbringa en timme eller två efter hålan kommer att känna stinget i hans övre lår och höfter i flera dagar framöver. Det finns inget långsammare eller mer plågsamt sätt att göra framsteg i ett snöfält än efterhålning - såvida det inte är sommarversionen, Bushwhacking.
Om du befinner dig i en post-holing situation
Det finns verkligen inget sätt att vandra graciöst i en situation efter hålan. Du är ute efter en ansträngande vandring tills du tar dig till olika terräng som har grundare snö, eller en där ytan är tillräckligt hård för att bära din vikt. Det bästa du kan göra är att ta dig tid att undvika att uttömma dig själv. Undvik impulsen att ta enorma steg, eftersom detta bara tröttnar ut dig snabbare. Men du kan kanske undvika att vandra in i hålområdet i första hand. Om du hamnar i snön kan samma strategier hjälpa dig att identifiera och flytta till fast snö i närheten:
- Vandra tidigt innan solstrålning och uppvärmningstemperaturer kan mjuka upp snön så att du kan sjunka in. (Glöm inte att ta hänsyn till tidpunkten för din returresa också.)
- Res i skuggade områden när du kan - snön är vanligtvis mer fast där mitt på vintern.
- Vid vissa tider på året kan det dock vara bäst att fokusera på vandring i soligare områden där solljus kan ha bränt av snö till ett grundare djup som du enkelt kan vandra. Speciellt på senvinter eller tidig vår kan soliga exponeringar erbjuda den bästa vandringen.
- Planera en rutt som helt undviker djupa snöavlagringar. En fin snötäcke får kuperad terräng att se platt och jämn ut, men det är det inte. Om du har viss kunskap om vad som ligger under all den snön kan du hålla dig till områden där snön är grundare.
Ett annat bra alternativ - kanske det bästa av alla - är att bara bära snöskor för att hjälpa dig att komma över de mjuka fläckarna när du stöter på dem. Lätta snöskor kan enkelt fästas på en ryggsäck i alla storlekar och kan klämmas fast i dina stövlar när snöförhållandena kräver det.