Höghoppet var förmodligen den mest flytande banhändelsen under 20-talet, eftersom den vanliga hopptekniken förändrades flera gånger. I själva verket var George Horine, som spelade in det första världshöjdshoppet som accepterades av IAAF, en pionjär i Western Roll Jumping Style. Horine närmade sig från sidan, sparkade upp benet närmast baren, rensade baren med framsidan uppåt och rullade sedan i luften för att landa med ansiktet nedåt i sandgropen som användes vid den tiden. Tävla vid det amerikanska OS-mötet 1912, rensade Horine baren - i icke-metriska enheter - vid 6 fot 7 tum, lite högre än 2 meter. Märket avrundades dock till till och med 2 meter i rekordboken.
De kommande fyra rekordhållarna för världshöjningar - alla amerikaner - använde också Western Roll eller en nära variation. Edward Beeson rensade 2.02 / 6-7½ 1914. Harold Osborn, mest känd för att vinna guldmedaljer i både höjdhopp och tiokamp vid OS 1924, satte världshöjdsgränsen på 2.03 / 6-8 vid ett AAU-möte tidigare det året. Walter Marty slog märket två gånger, 1933 och 1934 och toppade på 2.06 / 6-9.
Sträcker sig över baren
Vid de amerikanska OS-försöken 1936 använde Cornelius Johnson Western Roll för att rensa en världsrekordhöjd på 2.07 / 6-9½, medan Dave Albritton använde den något annorlunda straddle-tekniken för att hoppa i samma höjd. Albrittons tillvägagångssätt liknade Western Roll, men efter start startade han rullen tidigare och rensade ribban med framsidan nedåt.
År 1937, efter avskaffandet av antidykningsregeln, hoppade amerikanen Melvin Walker rekord 2.09 / 6-10¼ med hjälp av en Western Roll-variant där hans huvud gick över ribban framför fötterna. Amerikanerna fortsatte att dominera höjdhoppet då Lester Steers förbättrade märket till 2.11 / 6-11 1941 med hjälp av straddle-tekniken.
Steers rekord överlevde fram till 1953, vilket gjorde honom till den längsta rekordinnehavaren fram till den tiden. Amerikanen Walt Davis, som fortsatte med att spela professionell basket, använde Western Roll / Dive-tekniken för att rensa 2.12 / 6-11½. Tre år senare började Charles Dumas en era av gränsöverskridande dominans och bröt igenom 7 fot genom att förbättra märket till 2.15 / 7-¾.
1957 blev Rysslands Yuri Stepanov den första icke-amerikaner som äger herrvärldshöjdrekordet när han rensade 2.16 / 7-1. Hans prestation var kontroversiell eftersom han hade ovanliga - men lagliga - tjocka sulor som vissa trodde fungerade som en språngbräda. Skorna förbjöds snart av IAAF, men Stepanovs rekord stod.
USA tog världsmärket redan 1960 när John Thomas började sin framgång. Thomas rensade 2.17 / 7-1½ två gånger 1960 och satte sedan ytterligare två rekord det året och nådde en topp på 2.22 / 7-3½. Rysslands Valeriy Brumel var ännu mer produktiv och satte sex världsrekord från 1961-63. Han förbättrade märket med 1 centimeter varje gång och toppade ut på 2.28 / 7-5¾. Brumels sista varumärke stod i åtta år, men Pat Matzdorf tog rekordet tillbaka till amerikanska stränder genom att rensa 2.29 / 7-6¼ vid ett världs-all-star-möte mot sovjetiska idrottare 1971.
Floppens ålder
Trots att Dick Fosbury aldrig satte världsrekord, populariserade han den moderna "flop" -tekniken - rensa ribban med framsidan upp och huvudet först - genom att vinna guldet vid OS 1968. 1973 blev andra amerikanska Dwight Stones den första flopparen som satte ett världsmärke när han rensade 2.30 / 7-6½. Han förbättrade varumärket två gånger 1976 och nådde 2.32 / 7-7¼. Från och med 2014 är han den sista amerikanen som innehar herrens höjdrekordrekord.
Det ukrainska underbarnet Vladimir Yashchenko - som tävlade om Sovjetunionen - gav straddle sin sista hurra genom att sätta två världsmärken. Vid 18 års ålder rensade han 2.33 / 7-7¾ vid ett junior-möte mellan USA och Sovjetunionen 1977 och toppade sedan 2.34 / 7-8¼ året därpå. Varje rekordinnehavare efter Yashchenko använde floppstilen.
I maj 1980 rensade Polens Jacek Wszola och Västtysklands 18-årige Dietmar Mogenburg 2.35 / 7-8½ vid separata möten, med en dags mellanrum. Men de delade bara rekordet i två månader innan Östtysklands Gerd Wessig blev den första mannen som satte höjdhoppsmarkeringen vid OS och rensade 2.36 / 7-9, där Wszola tog silvermedaljen när han såg att hans rekord försvann.
Kinas Zhu Jianhua satte tre höjdmärken 1983-84 och nådde en topp på 2.39 / 7-10. Ett par sovjetiska idrottare förbättrade rekordet 1985, då Rudolf Povarnitsyn rensade 2.40 / 7-10½ i augusti, och sedan toppade Igor Paklin, född i det nuvarande Kirgizistan, 2.41 / 7-11 i september. Palkins märke överlevde i nästan två år tills Sveriges Patrik Sjoberg rensade 2.42 / 7-11¼ 1987.
Sotomayor börjar sin regeringstid
Kubas Javier Sotomayor kunde inte tävla i OS 1988 eftersom hans hemma Kuba bojkottade evenemanget. Så han gjorde det näst bästa, rensade 2.43 / 7-11 / ¾ och slog världsmärket vid ett möte i Salamanca, Spanien, fyra dagar innan OS i Seoul började. Sotomayor rensade 2.44 / 8-0 under Centralamerikanska och Karibiska mästerskapen 1989 och förbättrade sedan märket till 2.45 / 8-½, tillbaka i Salamanca 1993. Sotomayor tog bara fyra hopp vid sitt sista rekordstörande möte och klarade 2.32 , 2.38 och sedan toppade 2.45 vid sitt andra försök. Från och med 2014 är han den längst regerande herrhöjdhopparen för män och den enda mannen som klarar 8 fot.