Musikpersonalen är grunden för musiknotation, bestående av en uppsättning av fem horisontella linjer och de fyra mellanrummen mellan linjerna. Uttrycket "personal" är vanligare på amerikansk engelska och "stav" används på brittisk engelska, men flertalet i båda fallen är "stavar". Andra villkor för personalen är italienska pentagramma, franska portée och tyska Notensystem eller Notenlinien.
Personalen kan betraktas som ett musikaliskt diagram på vilket noter, vilor och musikalsymboler placeras för att indikera för läsaren en specifik tonhöjd. Anteckningar skrivs på och mellan personalrader, men när de faller ner från personalen placeras de på huvudlinjer som ligger under och ovanför personalen.
När man räknar linjer och mellanslag på en personal, kallas alltid nedre raden för den första raden, med den översta raden den femte.
Syftet med personalen i musiknotation
Varje linje eller utrymme i personalen representerar en specifik tonhöjd, som korrelerar med den nyckel som finns på personalen. Undantaget från den slagna regeln är fallet med slagstavar. På en slagverkspersonal indikerar varje linje eller mellanslag ett specificerat slagverk instrument snarare än en tonad ton.
De olika klyftorna - placerade i början av personalen för att ange dess tonhöjd - resulterar i att linjer och utrymmen har olika betydelse för tonhöjd. Den mest kända och erkända personalen är den personal som används i pianomusik. Pianomusik använder två stavar, gemensamt kända som grand staff (US) eller great stave (UK).
Den stora personalen
Grand Staff är den tvådelade pianopersonal som används för att rymma pianots breda utbud av toner. Den övre diskantstaven och den nedre basstången sammanfogas av en konsol för att visa att de två stavarna fungerar som en enhet.
På samma sätt går strecklinjerna som är skrivna på stavarna direkt från toppen av diskantstången ner till botten av basstaven och bryter inte i utrymmet mellan de två stavarna. När den vertikala linjen dras ned på båda stavarna skapar den ett "system", vilket igen indikerar att stavarna ska spelas som en musikalisk enhet.
Den stora personalen sammanfogar två stavar med två separata klyftor. Den resulterande personalen kan visa ett brett utbud av platser tillgängliga för att spela på piano.
- Diskantpersonal
Den högsta personalen i den stora personalen är diskantpersonalen, som är markerad med diskanten (även kallad G-klav). Dess anteckningar är vanligtvis mellersta C och högre och spelas vanligtvis med höger hand. Mellersta C på diskantstaven noteras på den första huvudbokslinjen under personalen. - Baspersonal
Den nedre personalen i den stora personalen är baspersonalen, markerad med basklav (eller en F-klav). Dess anteckningar finns runt mitten C och nedan och spelas med vänster hand. Den mellersta C på basklaven är noterad på den första huvudlinjen ovanför baspersonalen.
Clefs på andra stavar
Andra klyftor kan också användas på personalen som påverkar tonhöjd på en viss linje eller utrymme. Eftersom personalen har fem rader ger mittlinjen ett enkelt exempel för att förstå detta koncept. För alla stavar, ju lägre en not läggs på staven desto lägre är dess tonhöjd ju högre en anteckning placeras desto högre är dess tonhöjd.
- Diskantpersonal: På en personal där G-nyckeln är placerad på den andra raden i personalen är personalens mittlinje ett "B" ovanför mitten C. Detta är den vanligaste klav och personal som används idag.
- Hög personal: På en personal där C-klaven är placerad på personalens mittlinje är personalens mittlinje mitt C. Den här personalen används oftast i altmusik.
- Baspersonal: På en stav där F-nyckeln är placerad på fjärde raden i nyckeln är mittlinjen ett "D" under mitten C. Detta är den enda F-nyckeln som används idag, så den används omväxlande som "bas "klav.
- Tenorpersonal När C-klaven placeras på den fjärde raden i personalen är den fjärde raden en mitten C. Denna klav används vanligtvis för att spela toner i de övre områdena för vissa instrument som fagott eller trombon.
Diskant- och basstavarna är de mest välkända stavarna som används idag, men många musiker lär sig också att läsa andra klyvar. Speciellt för kompositörer är flytande i alla klyftor viktigt för att skriva partitur som spänner över instrumenten i orkestern.