Om du någonsin har spelat biljard eller biljard kanske du har undrat vad bollarna är gjorda av. Människor har spelat variationer av pool och andra kösporter sedan minst 16-talet. Och medan spelet har förändrats dramatiskt över tid, var det inte förrän på 1920-talet som poolbollar utvecklades också. Innan dess var kulorna gjorda av trä eller elfenben.
Rötterna till pool- och poolbollar
Historiker kan inte säga med säkerhet när det första spelet pool- eller pocketbiljard spelades. Dokument beskriver ett gräsmatch som spelades av fransk adel på 1340-talet som var som en blandning av biljard och krocket. I början av 1700-talet hade spelet utvecklats avsevärt, men det förblev till stor del strävan efter fransk och brittisk adel. Poolen var nu ett inomhusspel som spelades på ett bord och använde stickpinnar för att slå bollar i bordets fickor.
De tidigaste poolbollarna var gjorda av trä, vilket var ganska billigt att producera. Men när européerna började kolonisera Afrika och Asien utvecklade de en smak för exotiska material från främmande länder. Irovy från elefanttänder blev populär bland 17-talets överklasser som ett sätt att visa sin rikedom påfallande, oavsett om det var format till en käpp, tangenterna på ett piano eller bollarna på ett biljardbord.
"Elfenben", som de ibland kallades, var mycket vackrare än träbassängbollar och mycket mer exklusiva, särskilt på 17-talet. Men de var inte oförstörbara. Elfenbenspoolbollar var benägna att gulna med åldern och tenderade att spricka i fuktiga klimat eller om de slogs med överdriven kraft. När poolen fortsatte att växa i popularitet under första hälften av 1800-talet började efterfrågan på betar allvarligt hota elefantpopulationerna i Afrika och Asien.
En ny typ av biljardboll
År 1869, med poolklättringens popularitet tillsammans med kostnaden för elfenben, beslutade biljardbordstillverkaren Phelan och Collender att utmana sina kunder genom att erbjuda 10,000 XNUMX dollar till alla som kunde uppfinna en pool som inte var elfenben. Annonsen fångade ögat hos John Wesley Hyatt, en uppfinnare i Albany, NY
Hyatt kombinerade kamfer med alkohol och nitrocellulosa och formade den till en sfärisk form under extremt tryck. Den färdiga produkten vann inte Hyatt priset på 10,000 XNUMX dollar, men hans skapande anses vara en av de första syntetiska plasterna. Under de följande åren skulle han fortsätta att förfina biljardbollarna med celluloid, men det förblev en dålig ersättning för elfenben eftersom det inte var så hållbart. Vad som är värre, nitrocellulosa var inte ett särskilt stabilt ämne, och enligt sällsynta fall, enligt Hyatt, skulle poolbollar explodera med slag med kraft.
År 1907 uppfann den amerikanska kemisten Phelan Leo Baekeland ett nytt plastliknande ämne som heter Bakelite. Till skillnad från Hyatts poolbollar var bollar gjorda av bakelit slitstarka, lätta att producera och medförde inte risken att spränga spelet. I mitten av 1920-talet gjordes majoriteten av poolbollar av bakelit. Dagens poolbollar är vanligtvis gjorda av akryl- eller plasthartser, som är extremt slitstarka och kan fräsas till höga krav.
Källor
- Ferro, Shauncey. "De första biljardbollarna av plast exploderade rutinmässigt." MentalFloss.com. 21 maj 2015.
- History Channel personalförfattare. "Historia om snooker och pool." History.co.uk. Åtkomst 26 mars 2018.
- Mars, romersk. "Hur en gång så populära poolhallar inledde plastens tid." Slate.com. 13 maj 2015.